Nytt försök o nya tag!
Har nog ALDRIG kämpat så här mycket för mig själv o för att kunna må bra igen! Inte bara lite bra på ytan utan BRA... Hela vägen inifrån!
Tittade på de andra som satt där o väntade o slogs av tanken på hur normala dom alla såg ut... Vad nu normaliteten är!?
Väntade o väntade... Tills jag hörde "Maria Ardenstedt" ljuda ut fr en lite tjock tant... Om hon bara visste hur skiftande känslor det gav mig när hon sa MITT namn... Namnet utan Ljunggren i sig... Märklig känsla...
Skred in i ett rum efter att ha går runt i en snirklig korridor som man tappade lokalsinnet i... O än en gång skulle jag lyfta fram mig sj.... Ta av mig kläderna o visa mitt innersta.. Ja bildligt förstås... O när jag öppnade munnen o började berätta började min svaga kropp att darra som ett asplöv... För varje ord o mening som kom ut växte tårarna i ögonen fram mer o mer... Till slut vällde allt över o allt som blev kvar var tårar o skakande kropp...
Uppgivenheten, ledsamheten, frustrationen... Allt som jag burit på... Allt det gav sig uttrycket i en skakande ihop krupen LITEN tjej... Som bad: snälla hjälp mig!
Jag vill inte dö, men kan inte leva så här...
O det är nog det mest Ärliga jag kan säga...
Jag vill inte dö, men kan fan inte leva så här... Detta är inget liv...!!
Kommentera